Queen of Kammebornia

Regnbågssjalen

Kategori: Livet liksom, Queen of Kammebornias handarbete, Sjalar

 
För några år sedan skulle jag åka på en Tallinkryssningskonferens med jobbet mot min vilja. Det var på den tiden jag inte hade lärt mig att säga nej till sånt jag inte ville göra. Det var på den tiden vi bodde i olika hus men ringde varandra flera gånger om dagen och sågs så snart vi kunde hitta en liten lucka i tillvaron. Det var på den tiden vi fortfarande inte hade kysst varandra men det kändes som vi känt varandra i tusen och tusen år. Jag minns hur jag ringde dig för att tala om hur mycket jag tycker om dig. Jag ville att du skulle veta det, jag ville hinna säga det om det skulle råka hända att fartyget skulle sjunka och jag skulle drunkna och dö. Jag kom både till Tallin och tillbaka. I Tallin kunde jag trösta mig med garn när andra köpte sprit. Ett garn som jag inte kunde låta bli var regnbågsfärgat. När jag kom hem hade jag fått ett tidningsurklipp i ett brev från min mamma. Det var en artikel om Tony Irving och hans intresse för stickning och virkning och så fanns där en beskrivning på en sjal. Jag tog mitt regnbågsgarn och virkade den sjalen. Jag fick en hel regnbåge att svepa in mig i och den första gången jag åkte hem till dig hade jag den sjalen på mig. När jag tar den på mig nu för tiden brukar jag tänka på hur det kändes den gången. Och på hur jag aldrig kommer att vänja mig vid lyckan eller ta den för givet. Och på hur jag kommer att fortsätta tala om för dig hur mycket jag tycker om dig.
 

Att bli räddad från sockerfall

Kategori: Kammebornias kök, Livet liksom, Pia hjärta Dennis är lika med sant

 
Ibland när jag är ute i rondellvärlden och kör runt och gör ärenden och skjutsar barn och handlar och tankar så händer det att jag missar att äta. Att klockan går och går och jag åker runt och runt och hela kroppen skriker efter mat men jag har ingen mat med mig och jag vill hinna mina ärenden innan klockan blir ännu mer och ingenstans finns något som jag är sugen på och jag blir liksom radiostyrd. Ät något! säger Dennis i telefonen och jag ser mig om överallt men ingenstans finns något jag vill äta. Det finns bara hamburgare och korvar och mackor som jag inte vill ha. Så kommer jag hem och Dennis slänger ihop något som han vet att jag vill ha. Det tycker jag om. Att stänga bildörren hemma i Kammebornia, sparka av mig skorna och bli räddad från sockerfall av min älskling. Med en tallrik full av sånt jag gillar. En sallad med avocado och nötter och persilja och tomater. 

Vår dag

Kategori: Livet liksom

 
Så sitter vi i trädgården med en journalist och en fotograf från Härligt Hemma och vi pratar om vårt kungarike Kammebornia och hur det växte fram ur våra drömmar och ur förra sommarens lek inför vårt bröllop. Vi pratar om den svåra men vackra konsten att vara här och nu och se det stora i det lilla. Om konstens betydelse. Om love & play. Om att hitta sin plats i tillvaron och på jorden. Om hur fint det är att bli sedd som den man vill vara av den man älskar. Om att stärka varandra och få varandra att lysa. Om goda och onda spiraler. Vi blir fotograferade och intervjuade och vi gosar på beställning och skrattar när vi ska och vi har roligt tillsammans och samtalar om livet och döden. Vi plaskar i vatten och ligger i hängmattan och spelar gitarr och pysslar om hönsen. Vi bjuder på nybakat bröd och Kammebornias äppelkaka och Dennis goda kaffe. Vi klättrar på stolar och aktar oss för att ramla och vi går ner till källorna och vi hittar världens största spindel. 
 
Vi slappar i soffan när vi blir ensamma och tycker att vi haft en bra och rolig dag. Vi hoppas att det blir ett fint och bra reportage. Dennis säger att det fina med att bli intervjuade är att vi inte behöver vara stressade eller nervösa för vad vi säger eller vad de ser, för vi lever ju i vår värld, vi hittar inte på. Kammebornia är på riktigt.