Queen of Kammebornia

Vi eldar bort allt mörker

Kategori: Den kammebornska kungafamiljen, Högtider och traditioner, Livet liksom, Vännerna

 
Jag har alltid undrat varför inte Valborg också är en röd dag. Det är ju en av de största högtiderna på hela året! Jag älskar symboliken i elden. Nu eldar vi bort allt mörkt och kallt och elände, nu eldar vi bort hela långa vintern och ger plats för våren, för ljuset, för värmen, för blommande ängar och glittrande sjöar.
Vi ska fira in våren tillsammans med kungriket på andra sidan ån och vi ska krama våra barn och våra vänner och varandra och vi ska äta gott och några ska säkert fäktas medan andra klättrar i träd och sjunger vårsånger och tillsammans ska vi duka fint och äta gott. Nu är det vår och det är nu allt börjar.

Passion och blåbär

Kategori: Kammebornias kök, Livet liksom

 
Tack för alla era varma ord och vackra tankar om Mio, det värmer oss i Kammebornia! Här får ni ett litet desserttips till i kväll eller till någon annan kväll!
 
Smält 100 g vit choklad i vattenbad. Vispa 3 äggulor med 1 msk socker. Blanda ner chokladen i äggulorna tillsammans med finrivet skal av 1 lime. Vispa 2 dl vispgrädde fluffigt. Vänd ner grädden i ägg- och chokladkrämen. Ta lite i taget. Fördela i fina glas. (I receptet står det egentligen 4 glas, men jag tog snapsglas och det räckte till 12 stycken) Ställ i kylen i minst två timmar. Toppa med passionsfrukt och färska blåbär. Om du inte hinner nu så gör det medan någon annan dukar av och diskar efter middagen sen i kväll och njut med en kopp kaffe efter valborgsbrasan.
 
 
Receptet hittade jag i Buffé nr 4/2013.

De här dagarna i april

Kategori: Bebissorg, Livet liksom

Den 27 april fyllde min farmor år. Hon har inte levat på många år men jag tänker på henne den 27 april varje år och det är märkligt så ofta björkarna brukar slå ut just den dagen. Men inte i år. Det är kallt och blåsigt och inte ett björklöv i sikte. Idag är det den 29 april. För precis ett år sedan vaknade jag intill dig och solen sken in på oss och på vår bebismage. Du hade ritat ett fönster på magen för att Mio skulle kunna se ut och hjärtan för att han skulle veta hur mycket vi älskade honom. Jag minns ditt leende och jag minns solen och jag minns smärtan och blodet när jag gick till badrummet. Jag minns allt fostervatten som rann och jag minns gruset på asfalten och sjukhuslukten och hissdörrarna och sen hörde vi hans hjärtljud i hela rummet och vi såg honom röra sig på ultraljudet. Det såg ut som om han vinkade och slog kullerbyttor. Mina värkar gick inte att stoppa och sen dog han och föddes på samma gång och han var så vacker och så liten och hans mun var som dina och mina läppar tillsammans. Dagarna kommer och går och idag är det Mios födelsedag. Det är sorgligt att dö på sin födelsedag. Att inte få komma till de som älskar en så mycket att det gör ont. Att inte någonsin få springa barfota i daggvått gräs, höra sagor vid lägerelden eller bada i sjön när näckrosorna blommar. Men det hade varit ännu sorgligare om han aldrig hade funnits. Vi är glada att vi fick känna hur det skulle kunnat bli. Att vi fick vara glada så länge. Att vi fick ligga med honom i famnen och beundra och pussa och tänka och gråta och kramas. Jag minns alla nätter vi vaknade av att vi grät och hur våra kroppar klibbade ihop av svett och tårar och hur vi liksom aldrig kunde somna om. Nu kan vi sova, i alla fall för det mesta, och Mio lever i oss för alltid och snart ska björkarna slå ut igen och i morgon är det faktiskt Valborg och jag tänker sjunga Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö. För himlen ska le i vårens ljusa kvällar och solen ska kyssa liv i skog och sjö.