Queen of Kammebornia

Vi jobbar ihop

Kategori: Livet liksom, Pia hjärta Dennis är lika med sant

 
Det är fantastiskt att jobba ihop med någon som vet precis vad jag behöver när jag ska plåta. Som jag kan ha ordlös kommunikation med och som vet vad som behöver fixas nästan innan jag vet det själv. Någon som bär mitt stativ och mina väskor och min pall och min reflexskärm som än så länge består av vit och guldfärgad kartong. Men det tycker jag är lyxigt för i 20 år har jag annars haft en trasig frigolitskiva. Som fungerar utmärkt. Precis som kartongen. Kanske inte så flashigt, men ändå. 
 
Det är fantastiskt att få springa runt på ett slott och fotografera ett kärlekspar som lyser ikapp med solen och ha min älskling precis intill. Och som vanligt tycker jag mest om putsade fasader och öppen skugga som bakgrund. Vi jobbar ihop och vi gör det bra. Nu kraschar vi soffan och tänder ljus och lyssnar på den svarta katten som spinner.

Äppel päppel

Kategori: Det gröna Kammebornia, Kammebornias kök, Livet liksom

 
Sensommar, äppel päppel pirum parum. Och vi brukar ha mängder av äpplen. Så där många så att vi kan dela med oss till alla som vill ha. Och jag kan baka hur många äppelkakor jag vill och göra äppelkräm och äppelmos och torka äppelringar och svepa in vinteräpplen i silkespapper och spara till jul. Men i år kanske det var fjorton äpplen sammanlagt på träden i Kammebornia. Jag tänker att det kanske finns andra som har mängder och vill dela med sig. Det måste vara mycket äpplen som ligger och ruttnar i trädgårdarna så här års. Sådant som ingen hinner, orkar eller vill ta hand om. Och sen går man till ica och handlar besprutade, smaklösa, glansiga äpplen som aldrig ruttnar och som kostar pengar och vars transporter genom världen till butikerna kostar nedsmutsning av jorden. Jag vill inte ha de äpplena så där får jag vara utan. Men då frågar jag på facebook om det finns någon som har för mycket. Så att jag kan få rädda lite äpplen från ligga-på-gräsmattan-och-ruttna-döden och vi kan få lite mos och kräm och kakor. Och jag får svar och jag kan bjuda mina barn på äppelkräm. Jag tänker att det borde förmedlas mer frukt mellan hushållen. Jämna ut resurserna liksom. Förut har jag alltid haft för mycket och kunnat ge. Nu behöver jag och kanske någon annan har för mycket som jag kan få.
 
Sen ser jag att Sofia på Hildas hem har länkat till Äkta varas fruktförmedling där vem som helst kan fylla i ett formulär och tala om att man har frukt man inte kan ta hand om som andra gärna får komma och plocka. Och vem som helst kan gå in och se på en karta var det finns frukt att hämta. Man kan alltså välja på att ge frukt eller få frukt. Jag tycker att det är en fantastisk idé. Robin Hood i verkligheten fast med Gandhiinspiration. Min idé finns redan och jag blir glad. Jag kan också läsa att odlingen av frukt i svenska villaträdgårdar och parker utgör en större resurs än både yrkesodlingen och importen tillsammans. Att så mycket som 280 000 ton äpplen odlas i de svenska villaträdgårdarna men endast en bråkdel av de äpplena tas till vara. De flesta hamnar på komposten, lämnas till fåglarna eller får ruttna bort på marken. Jag vet att det finns både förskolor och äldreboenden där trädgårdens äppelträd dignar av frukt men den får falla och ruttna och man köper in importerad, blank frukt istället. Jag tycker något har gått snett. Det är som att vi förlorat förmågan att ta till vara. Det beror så klart på den snabbt snurrande vardagskarusellen, där tider och scheman är pressade. Där rutiner måste följas för att orka, hinna, kunna klara dagarna. Då finns det inte plats att stanna upp och ta på sig en tröja, ta med sig en korg och gå ut och plocka. Då är det enklare att stoppa ner något i korgen på ica när man ändå är där och handlar mjölk och ost. Jag vill trycka på stoppknappen. Jag vill kliva av och gå ut i den klara luften med en korg att fylla med äpplen. Jag vill gå hem och stöka ner köket och fylla burkar med äppelmos. För det är nu det är äppeltid. Äppel päppel pirum parum.
 

Magiskt liv

Kategori: Livet liksom

 
Det sker saker varje dag som är magiska. Människors kärlek är magisk och solljuset på kvällen och morgonen är magiskt och hjorten som springer över det gula fältet är magisk och vattnet som porlar i den aldrig sinande bäcken är magiskt. Att känna värmen ifrån en öppen eld och att höra fåglarna prata med varandra och att se haren sittandes på ängen i det höga gräset och lyssna efter rovdjur, det är magiskt och det är livet som pågår här och nu och det är magi.
 
Vi kan gömma oss i höghusen och omge oss med saker som vi måste ha för att trösta våra oroliga själar och vi kan bygga större byggnader och mer vägar i strävan efter utveckling. En utveckling som jag ser kan vara ett hot mot själva livet.
 
Kanske är den utvecklingen också magisk men om jag kan väljer jag att prata med hjorten, gå i det höga gräset, dricka vattnet från bäcken och ligga på kvällen i gräset med drottningen och lyssna på gräshopporna och titta på stjärnhimlen. I kväll är det en magisk kväll på jorden. Tänk på det en liten stund, att allt är magiskt, och om du inte tycker att vädret är så himla magiskt så är det så för att saker ska kunna växa och för att livet ska kunna fortgå. Circle of life ni vet.
 
King of Kammebornia