Queen of Kammebornia

Regnet faller sakta

Kategori: Den kammebornska kungafamiljen, Livet liksom, Utflykt & picknick

 
Det ser ut som om himlen har ramlat ner när vi ser ut genom fönstret. Det är en sådan där dag då det aldrig blir ljust. Vi ligger mest huller om buller i soffor och fåtöljer och äter knäck och ser på film och läser böcker. Jag får lust att gå ut och i min iver att få med alla andra packar jag en korg med varm svartvinbärssaft och mjuka och hårda pepparkakor och kaffe. Sen säger jag att nu går jag ner till bryggan med en picknickorg och de som vill får följa med. Du tar kofällen med dig och vi går tillsammans genom brun och lerig ormbunksskog. Det kan inte hjälpas att det börjar regna just när alla kommit ut. Är det utflykt så är det. Och regnet faller sakta och mjukt och fast det är vinter är det inte kallt. Vi sätter oss på bryggan och du berättar om kon ni hade när du var liten fast det var egentligen en tjur. Nu följer den med oss på utflykter och medeltidsvecka och fackelstunder. Och det där ljudet av regnet mot vattenytan och träden och marken, det är så rogivande att lyssna på medan vi äter regnvåta pepparkakor ur blommiga burkar och bestämmer att i kväll ska vi spela Ticket to ride.
 
 
 
 

KOMMENTARER:

  • Carita Liljendahl säger:
    2013-12-28 | 23:01:01
    Bloggadress: http://debutsky.wordpress.com

    Ja, allt har ju sin tid sägs det. Mysigt då man kan tända ljus och kura skymning. Men visst behöver vi ljus för att få energi, så man är tröttare på vintern. Vilket säkert är uttänkt av Gubben Gud, att vi ska varva ner :-)

Kommentera inlägget här: