Queen of Kammebornia

Vi kanske kommer att gå runt som våra profilbilder

Kategori: Livet liksom, Vännerna

 
Den fjärde maj ska jag åka till Stockholm på den stora bloggdagen. Det ska bli så roligt. Jag undrar hur vi ska känna igen varandra, vi som pratar med varandra i cyberrymden nästan varje dag. Dennis säger att vi kanske kommer att gå runt som våra profilbilder. Jag ska alltså ha min brudbukett med mig och huvudet lite på sned och le så där infernaliskt hela tiden. Med krona på huvudet. Och med våra attribut kommer vi självklart att känna igen varandra. Anna går runt och släpar på sin röda stol och Tant Emma går runt med uppkavlade ärmar och spända muskler. Fast Emma kommer inte, det är typiskt tråkigt. Men Creando-Kicki kommer med en zebrakopp på huvudet. Och Nilla kommer leende med en cappuccinokopp framför ansiktet och Diana kommer att sitta på en bänk med benen i kors och solbrillorna på huvudet och se drömmande och vacker ut. Tänk om Åsa at my casa kommer med hela sitt hus! Sen ska vi gå runt där och ropa och heja på varandra. Dianas drömmar, hej! Bromans bravader, vad kul att ses! Gaia i nuet, high five! Helenas enkla vardag och Lena gott för själen hallå! Och alla kommer att tro att jag har med mig Dennis och hönsen och den svarta katten och sjuhundra kaffekoppar och fjorton dikter. Sen kan vi ha våra bloggheaders som en stor pratbubbla intill våra huvuden för att vi alldeles säkert ska känna igen varandra.
Det är två månader kvar och jag undrar vad jag ska ha på mig. All äcklig, smutsig, knölig is kommer att vara borta från trottoarerna och löven kommer att ha spruckit ut på träden och kanske blommar magnolian. Och det är klart att jag inte tar med mig hönsen och kaffekopparna. Och det är klart att Anna inte kommer att släpa på sin röda stol. Jag vet ju inte ens om hon kommer. Men jag vet att det kommer att bli en rolig dag och jag vet att jag kommer att känna igen Kicki även utan zebrakopp och jag vet att hon känner igen mig även utan brudbukett. Och jag vet att Stockholm är vackert i maj och att Jannike är fantastisk som ordnar den här dagen.
 

En sådan där jeansdag

Kategori: Livet liksom, Queen of Kammebornias filosofi

 
 
Ibland har jag en sådan där jeansdag, då jag känner mig lite blå på något vis. Som idag, i det blå vårvinterljuset. Då är det fint med en kaffekopp som liksom passar ihop med mig. Och du kan säga att du förstår varför jag skulle göra kaffe för plötsligt var allt ljusblått och vitt och prickigt och mönstrat. Du ler och säger att det är fint. Sen härmar du de där gubbarna man hör ibland som säger med en irriterad röst och en bonnig dialekt - Kan man inte bara få en vanlig kopp kaffe, måste det krånglas till så dant? Och jag svarar att det kan man inte för det måste krånglas till lite, fast det är inte krångligt. Och du säger att det är ett bra svar. Och så blir du dig själv igen. För varken du eller jag tycker om att dricka slentriankaffe. Ska vi dricka kaffe så ska det vara gott och vackert och vi ska hinna sitta och andas och njuta. Annars kan vi vara utan. 
 
 

Snart får jag höra koltrasten igen

Kategori: Ateljén, Konst och film och böcker och musik, Livet liksom, Vännerna

 
Gabi har världens finaste klocka på väggen i sin ateljé. Den är röd. Och vi sitter mitt i bråten och ser på den för att få lite frid i sinnet mitt i allt kaos. Vi försöker ställa bord och lådor och målningar och papper och burkar och saker i fin ordning medan Janne och Dennis kör hem saker till oss. Vi röjer och rensar och städar och fixar men kommer på oss med att sitta och stirra på den röda klockan och undra hur det ska bli fint. Gabi har sin ateljé i anslutning till galleriet där vi ställde ut in between. Innan utställningen plockade hon undan en massa grejer. Nu ska vi hjälpas att plocka fram och göra fint igen. När Janne och Dennis kommer tillbaka och ser vad vi åstadkommit får vi ett skrattanfall alla fyra och Dennis som alltid gör så snyggt överallt undrar verkligen hur vi har tänkt. -Varför låter ni inte mig bara fixa det här? frågar han och ser allvarlig ut. Vi ger upp. Det kan bara bli bättre. Gabi hittar ett par skor som inte passar på henne men de passar på mig. Och de är lika fina som klockan och lika röda. Jag vill ha vår och klänning och knästrumpor. Utanför ateljén ligger knölig gammal isig snö på hela trottoaren men det finns en ny vårig känsla i luften. Snart är det fint i Gabis ateljé. Och snart får jag höra koltrasten igen. Med röda skor på fötterna.