Queen of Kammebornia

Om man kan andas blir det lättare att leva

Kategori: Livet liksom, Queen of Kammebornias filosofi

 
Vi dricker kaffe och läser Lantliv. Den där härliga stunden tillsammans med en ny tidning. Vi får inspiration och idéer. Och vi läser om hus som människor har som andningshål, som kontrast mot sitt liv i stan. Då är det klippt. Du pratar med den där roliga rösten och säger att åh, jag kan inte andas, och så kippar du efter luft och berättar på inandningen om hur du måste åka och andas som bara fan på landet ibland för sen tar luften slut direkt när du kommer in till stan. Återigen får du mig att skratta så jag nästan sätter kaffet i halsen. Senare läser jag i en annan tidning om någon som är så glad att hon har sin träning för den fungerar som ett andningshål för henne, hon har så många barn och ett stressigt jobb. Då skrattar jag igen och nu är det jag som låtsas att jag inte får luft och berättar för dig hur jag måste gå och hålla andan hela dagarna både hemma och på jobbet men sen när jag tränar då kan jag liksom andas ordentligt i ett litet hål som finns där i väggen någonstans på gymet. Vi skrattar en stund men jag liksom sväljer skrattet och kommer på att det inte är roligt längre. Det är ju hemskt. Tänk att känna att man inte kan andas. Tänk att inte få luft hemma eller i stan eller på jobbet eller var man nu befinner sig. Jag känner igen det. Jag kan verkligen känna mig så, som att jag får svårt att andas, när jag är stressad eller i en trängd situation eller någonstans där jag inte trivs. Men tack och lov får jag luft här hemma. Tack och lov kan jag andas här. Jag behöver inget andningshål någonstans för att få luft. Och jag tror att det är viktigt att försöka hitta den balansen i livet, att man får luft mest hela tiden. Att man kan andas djupa sköna andetag varje dag. Ofta säger man att man inte har tid och inte kan och allt är så bråttom och mycket och stressigt och fort att man inte hinner andas. Hur skulle det se ut om alla gick runt och andades hela tiden liksom? Jo tack, ganska bra, tror jag. Om man tänker så, att man i första hand måste känna att man kan andas (vilket egentligen är en ganska uppenbar förutsättning för att leva) så blir följden att man måste börja tacka nej till saker, att man måste varva ner och ta det lite lugnare. Det är svårt. Men om man tänker att det är för att kunna andas kanske det blir lättare. Att det inte står något i almanackan betyder inte att man har skyldighet att tacka ja till saker bara för att de får plats där på en rad, kanske mellan jobb och träning och föräldramöten och biobesök. Man kan låta raderna gapa tomma i almanackan, man kan säga nej tack, jag har inte tid. Man kan försöka balansera sin tid mer. Man kan avsätta tid till att inte göra något speciellt. Man kan avsätta tid för de människor som betyder mest för en. Man kan vårda sin tid. Om det finns luft i almanackan blir det lättare att andas. Om man kan andas blir det lättare att leva.

Starkt, gott, nyttigt, varmt och svårt att sluta med

Kategori: Den kammebornska kungafamiljen, Kammebornias kök, Livet liksom

 
Barnen fortsätter turas om att ha feber och hosta och tappa rösten och snyta sig och jag fortsätter koka ingefärste på kvällarna. Starkt, gott, nyttigt, varmt och svårt att sluta med. Skiva en bit ingefära och lägg den i en kastrull med ungefär en liter vatten eller två. Koka upp, sjud en stund och låt det sedan dra, ju längre, desto starkare. Blanda i en pressad citron och ett paket koncentrerad äppeljuice. Sila bort ingefäran, värm och söta med honung. Ingefära har många bra egenskaper. Förutom att den smakar gott är ingefäran antiinflammatorisk och bakteriehämmande och hjälper till att öka blodflödet i kroppen. Men det är ju inget vi direkt tänker på, det kommer bara på köpet, när vi sitter där tillsammans i soffan med tända ljus och ser på gamla filmer och dricker lite mera ingefärste medan vildsvinen och rådjuren samsas om trädgården utanför. 
 

Charader

Kategori: Den kammebornska kungafamiljen, Livet liksom

 
 
Det är roligt att hitta lappar som påminner om jullovets charader framför granen när jag städar skrivbordet.