Queen of Kammebornia

Jag hittar saker hela tiden

Kategori: Livet liksom

 
Jag städar på vinden och hittar bilder på mig som barn med blomsterkrans i håret och den där tröjan som jag vet hur den kändes mot huden. Min första dagbok och de där kompisböckerna jag skrivit i själv mellan vännerna. Att jag ville bli författare och konstnär när jag blev stor har jag skrivit. Och att jag lyssnade på Abba och Manhattan Transfer. Det är ju ungerfär som nu alltihop. Fast jag väger lite mer än 39 kg och 9 hg. Som tur är. Jag måste nog blunda om jag ska få något mer gjort på vinden för jag hittar saker hela tiden.

Helt otroligt och vindstilla

Kategori: Det gröna Kammebornia, Livet liksom, Queen of Kammebornias flärd, Utflykt & picknick

 
 
Det är juni och lördag och sol och alla barn har åkt till andra ställen och roligheter och vi skulle göra så himla mycket nytta men vi hamnade på bryggan med rökta räkor och laxrullar, jordgubbar och bigarråer, kakor och kaffe, vitt vin och rabarbersaft. Och vi struntade helt i att vänta en hel timme efter det att vi ätit innan vi badade och vi fick inte ens kramp och drunknade och dog. Fast det var det vi som barn lärde oss skulle hända om vi inte väntade exakt 60 minuter efter det att vi ätit. Även om vi bara stoppat i oss ett ynka Mariekex. I morgon kommer nyttan ikapp oss, för idag blir det mest en massa god mat och kortspel och världens bästa spellistor, hängmatta och hallonmojito och så jordgubbar med vispgrädde förstås. Och en regnbåge utan regn. Precis som i sagorna. Helt otroligt. Och vindstilla. Med ett nagellack som heter Where´s my chauffeur? Men jag behöver ingen idag. Chaufför alltså. För jag vill bara vara hemma.
 
 
Jag köper alltid gamla matlådor som folk brukar kalla för snuskburkar när jag går på loppis, för de är fantastiskt fina att packa picknick i och de kostar nästan ingenting. Kallrökt lax, philadelpihiaost, lite rivet citronskal och salladsblad i tunnbröd blir underbar och somrig picknickmat.
 

Highway of love

Kategori: King of Kammebornias gästblogg, Livet liksom

 
Jag tycker om att vara på café med Pia och se henne dricka sitt kaffe och jag tycker om att höra henne läsa upp sina dikter och texter och jag tycker om när hon berättar saker som jag redan har hört henne berätta många gånger förut och jag tycker om när hon blir stressad precis när vi ska gå ut genom dörren för att hon inte hittar sin väska och jag tycker om när hon ska måla naglarna i bilen och jag inte får köra i några gupp.
 
Jag tycker om att se på när hon äter och jag tycker om när hon helt plötsligt börjar sjunga barnvisor eller Taube eller börja dansa på ängen eller när hon får köksdamp och bakar och kokar och steker så jag får diska i några timmar.
 
Jag tänker att man kan välja när man är tillsammans i kärlek att irritera sig på varandra eller att bara tokälska varandra. Det som är irriterande är bara en spegling av vilken klant man är själv som inte tål när någon inte gör som man själv vill. Så jag kör ut på motorvägen av kärlek och cabar ned och tittar inte i backspegeln utan jag finns för henne just nu i denna stund och gör allt för henne så länge hon vill ha mig.
 
Ibland kan man se oss på vägarna som Bonnie & Clyde, fast vi stjäl mest blomskott och rabarber, och vi har galet kul och tänker fortsätta att skratta oss till sömns för livet är till för oss människor att älska i och att dansa i. Bråka får man också göra, för att sedan bli sams och tokkramas hela natten tills solen glider fram och gör en ny dag. En ny dag som vi kan kivas i, en ny dag som vi kan älska i och en ny dag att fylla med helt skruvade upptåg signerade kungen och drottningen av Kammebornia.
 
Love & Play.
 
King of Kammebornia.