Queen of Kammebornia

Blixten kliar sig i huvudet

Kategori: King of Kammebornias gästblogg, Livet liksom

Om ni möjligtvis skulle undra vad Drottningen och jag ska göra i morgon så ska vi faktiskt fixa en fest för sjuttio personer för en av våra bästa vänner som fyller år och Pia håller just nu på att laga all mat och när Pia lagar mat så står blixten bredvid och undrar vad som händer och kliar sig i huvudet. 

När jag träffade Pia så trodde jag att hon liksom levde i en liten lilarosa bubbla och citerade Karin Boye och målade små fjärilar med vaxkritor och att hon alltid trodde att solen lyste och att regn bara fanns i böcker.

Nu överdrev jag förstås, men vad jag vill med den överdriften är att förklara något om kvinnan jag har ynnesten att leva med. Hon är allt det där som jag skrev men efter ett tag i vår loveaffair så upptäckte jag att hon liksom har sjuttiotolv skills.

Pia är... vad ska man säga, multiexeptionellsuperduperduktig på allt. Hon kan laga mat som får gudarna att avskeda sin bästa kock och slänga aladåberna i huvudet på honom (i det här fallet så var det en manlig gudkock) och hon kan virka och sticka så man undrar om lärde sig det redan som bebis. 

Hon skriver så man undrar varför hon inte är utgiven i bokform med guldkanter och hon kan hålla tal inför en massa människor och säga dom mest vackra och förunderliga saker.

Ingen jag känner är en sådan finsmakare som drottningen och ingen jag känner kan så mycket om smaker och vilka ostar som är godast och vilket kaffe som är bäst och hur det ska smaka. Ingen jag känner kan sy som hon gör, hon liksom bara gör det som om det vore det enklaste i hela världen. Hon är galet grym på att köra bil samtidigt som hon sjunger och har ena foten utanför fönsterrutan och hon fotograferar så att killarna på fotoskolan i princip slutade att plåta. 

Jag skulle kunna fortsätta så här ett tag men det blir en aning tråkigt kanske så jag ska förklara lite vad som händer när man är som drottningen. För någonting händer liksom för att kompensera alla skills och det är till exempel att Pia alltid tar av sig sina skor precis där hon står för tillfället i huset och jag blir lika glad varje gång jag snubblar över dem för det är så urgulligt. Och hon lägger sina kläder överallt och då brukar jag vika ihop dom och städa hennes garderob för då blir hon så himla glad. Hon är också typ världsbäst på att snubbla när som helst och var som helst.

En gång när hon var på väg till badrummet på kvällen så försvann hon ner på golvet vid fotänden av sängen och var borta ett tag för att sen skutta upp skrattandes och gå vidare som om inget hade hänt och det här kan ske när man minst anar det. Och det finns ingen som kan se så ledsen ut som Pia när det är otäcka filmer på tv eller springa iväg och gömma sig bakom en fåtölj när telefonen ringer. Men det bästa är ju då att jag finns där för att blåsa när hon slår sig och svara i telefonen eller stänga av den dumma filmen.

Så nu håller hon på att laga världens finaste buffé till sjuttio glada människor samtidigt som hon gör trettiotolv andra saker och jag stylar om en hel trädgård och fixar med belysning och pratar med musiker och mycket mer. Så på söndag kommer vi att ligga bredvid varandra och undra hur vi lyckades fixa den här festen med så kort varsel och då kommer näktergalen att sjunga  och solen kommer att lysa och säga att det är dags att mata tupparna och göra brakfrukost the Kammebornia way.

King of Kammebornia

Zombievarning

Kategori: Den kammebornska kungafamiljen, Kammebornias kök, Livet liksom

 
Jag tänker att jag ska testa mitt tal på Ella och hon sätter sig vid fotänden av min säng. Jag känner att det är storslaget, poetiskt och tankfullt.
 
- Alltså allvarligt mamma. När du ligger så där ser det ut som om du inte har några pupiller. Dina ögon blir helt grå och du ser ut som en zombie. Det ser ganska obehagligt ut.
 
Det är fredag och myggorna har invaderat Kammebornia så man känner sig säkrast i en korgstol på verandan, under ett myggnät med syréndoften inom räckhåll. Jag ska vara i köket med degar och skärbrädor och kastruller. Men med pauser på verandan. Om eftersom jag har världens minsta ugn och bara en plåt och får för mig att baka 250 rosenbröd får jag gå runt med köksklockan nästan hela dagen och passa bröd. Men hej vad gott det luktar och vilket hemtrevligt kaos det blir. Sen får jag väl kolla upp det där med pupillerna. Och kanske tänka på att aldrig mer hålla tal liggandes i en säng.
 

Ganska retro

Kategori: Kammebornias kök, Livet liksom

 
-Kolla vilken fin retromugg jag hittade för fem spänn! säger jag glatt och sonen undrar vad retro egentligen är. Jag funderar och säger att det är något som hunnit bli omodernt och sen kommit tillbaka och blivit hipt, men inte tillräckligt gammalt för att vara antikt. Som den här muggen, den är nog från 70-talet, det är retro. 40- 50- 60- och 70-tal känns retro. Jag kände mig ganska nöjd med förklaringen och bjöd på Retromint som jag älskade när det hette AKOmint. Men jag hade inte ens märkt att de hunnit bli omoderna och förvinna men nu har de tydligen kommit tillbaka. Sen sa Dennis att han nog var retro. Liksom gammal och omodern men inte antik fast ganska cool.
-Min man är retro!
-Jaha, hur då, gillar han gamla grejer?
-Nej, han ÄR gammal. Typ från 60-talet. Ganska retro. 
Jag skrattar och dricker te ur min retromugg och tänker på Beppes godnattstund, farbror Frippes skafferi skotskrutiga galonbyxor och andra retrogrejer som faktiskt var en del av min uppväxt.