Queen of Kammebornia

Glittret i hennes ögon

Kategori: King of Kammebornias gästblogg, Livet liksom

 
King of Kammebornias gästblogg:
 
Det är fredagkväll och jag ser på Pia som ligger i soffan med håret ringlande över kudden. Pia har tagit morfin mot smärtan efter operationen och är lite förvirrad och väldigt söt när hon försöker prata fast munnen inte riktigt vill röra sig som hon vill. Det har varit jobbiga veckor och jag hoppas att hennes smärta snart ska klinga av. Jag städar huset och försöker hinna med allt som vi brukar hinna innan första advent. Det är inte samma sak utan Pia men det är fantastiskt att se glittret i hennes ögon när jag berättar vad jag gör och jag ser på henne att hon blir glad och jag ser att det tänds en förhoppning om att hon snart ska kunna leva som vanligt. Vi kämpar på med vår plan att leva som vi vill och sprida den Kammebornska andan men ibland känns det som vi är motarbetade av något och jag kan känna en bitterhet och i mörka stunder en hopplöshet. 
 
Jag går ut i trädgården och ser stjärnorna på himlen och jag hör vildsvinen på avstånd. Rådjuren tittar som vanligt på mig för att bara konstatera att det inte är någon fara när de ser att det är jag och hönsen sover lugnt inne i tipin. Det är vackert under ett tak av lysande stjärnor. Det är vackert att andas här men det blir vackrare när drottningen kommer att kunna springa igen och när hon kommer att kunna kasta sig om halsen på mig bara för att hon vill och när hon kommer att kunna dansa med mig i köket till Brown eyed girl igen. 
 
Ni vet när man vaknar tidigt och själen inte riktigt har hunnit tillbaka till kroppen och det känns som att man bara måste få somna om en stund. Så har jag känt mig i ett par veckor, men nu har jag bestämt mig för att vakna. Ett kungarike utan drottning är som en delfin utan vatten. Snart leker delfinerna i det varma vattnet igen.
 
//King of Kammebornia

Hyacinternas tid

Kategori: Kammebornias advent och jul, Livet liksom

 
Några hyacinter senare så kan advent få komma. Jag vill ha många hyacinter, både i krukor och glas. Och doften av hyacint tillsammans med nejlikor och pepparkaksdeg och saffran är ljuvligt adventigt. Du kommer in genom dörren med famnen full av ved och blicken full av kärlek och jag sträcker fram en bit av pepparkaksdegen som fortfarande är ljummen. Dina ögon när du smakar. Glitterman. Jag känner mig alltid så busig när jag gör pepparkaksdegen innan första advent. Men det måste jag ju om vi ska ha några kakor på söndag. Och det måste vi ju. Pepparkaksdegen och hyacinterna är de första tecknen på att något ska hända. Det sprakar i kakelugnarna och det är stökigt överallt. Kartonger, skor och smutstvätt. Mina kokböcker och barnens väskor. Jag orkar inte mycket. Smärtan kommer och går men provsvaren säger att allt ont är borta. Ingen cancer kommer här fram. Vi har hyacinter och en pepparkaksdeg och varandras leenden. Och idag blir en fin dag.
 

En utflykt innan advent

Kategori: Kammebornias advent och jul, Livet liksom, Utflykt & picknick

 
En dag innan första advent åker vi alltid till Järna för att handla lite adventsnödvändigheter. Som de oumbärliga handstöpta ljusen till Staffansstaken. De måste ju finnas här på söndag. Och när vi är där dricker vi alltid kaffe vid Saltå kvarn. Och handlar lite godsaker till julens bak och müsli. Innan jag träffade Dennis åkte jag alltid ensam eller med barnen. Men nu åker vi alltid tillsammans. Och det känns som semester och inspiration och vila på samma gång fast det bara är en liten utflykt. I år var det min första utflykt i yttervärlden efter operationen. Jag tog på mig finkappan och kronan och du tog min hand och jag var glad men sen blev jag trött och då åkte vi hem. Jag orkar inte som vanligt och det är ju inte så konstigt. Men även om energin tar slut så tankar jag mycket energi på samma gång när jag får åka på utflykt med dig precis innan advent.