Queen of Kammebornia

Så det så

Kategori: Livet liksom, Vännerna

En annan skatt

Kategori: Konst och film och böcker och musik, Livet liksom

 
Vi har inte hittat de signerade Maria Langböckerna än. Men vinden är full med kartonger och i en av dem hittade vi en annan skatt. Gamla röda böcker med guldtext. Jag går runt och lägger dem i travar här och där bara för att de är så vackra och jag drömmer om lite ytor men orkar inte mycket. Att se några avsnitt av Kullamannen med alla barnen och tända ljus, det orkar jag. Och laga världens godaste lasagne och sortera ut lite kläder och svara på några mejl, det orkar jag. Men sen måste jag vila. Jag vill vara pigg och stark och hoppa barfota på stenar i prickig klänning med solen i ögonen och vinden i håret. Snart så.
 
 

Det som är riktigt och vackert och sant

Kategori: Det gröna Kammebornia, Livet liksom, Queen of Kammebornias filosofi

 
Jag undrar varför det konsumeras så himla mycket. Alltså mycket mer än vad som behövs. Och nu menar jag inte den där jackan man sparat till och önskat sig länge, eller den där boken man vill ge sin bästa vän i födelsedagspresent eller den där telefonen som man behöver för att den gamla gått sönder. Jag menar slentrianshopping och överkonsumtion. Det ser så sjukt ut med all kommers som breder ut sig och som man är en del av vare sig man vill eller inte. Ta fjorton och betala för femton! Få den här helt onödiga saken som du verkligen inte behöver på köpet! Hur länge ska vi kunna producera och konsumera så här mycket? Och varför? För att öka tillväxten så att fler jobbtillfällen kan skapas? Jag tror inte att vi behöver skapa fler jobb, jag tror vi behöver färre jobb. Dela på dem som finns och som är viktiga och som behövs. Så att alla kan må bra. Inte så att några bränner ut sig och jobbar ihjäl sig och andra är helt utan jobb och blir mer eller mindre utslagna. 
 
All kommers får mig att tänka på urberget och på jorden och träden och sjöarna och haven. På det som är riktigt och vackert och sant. På berg som sprängs och vattendrag som förgiftas och skogar som skövlas. Man borde kunna göra mindre ingrepp, vara mer skonsam. Men det är svårt att vända trenden. Att spränga ett berg till för att bygga ännu ett köpcentrum som ett tempel där man kan tillbe mammon genom att köpa 3 nya kemikaliestinna påslakan och få ett fjärde på köpet fast man inte behöver det och egentligen var det ju inte ens snyggt men det var ju väldigt billigt. Att förgifta lite fler jordar och sjöar för att odla mer effektivt och producera billigare och äckligare och farligare mat verkar vara så självklart att många inte ens reflekterar över det utan går och köper fyra nya plastbunkar på vägen hem för att man inte vet riktigt var de gamla är någonstans. Eller för att det är så billigt.
 
Allt det här undrar jag över och funderar på när jag åker hem med den sjuttonde muminmuggen från affären. Den var ju så fin att jag inte kunde låta bli. Och när mitt stämpelkort är fullt får jag en muminmugg till, alldeles gratis.