Queen of Kammebornia

Att vara vi här och nu

Kategori: Livet liksom, Queen of Kammebornias filosofi

 
Barnen kommer till mig i ateljén efter skolan och du kommer och hämtar oss så att vi kan åka hem i mörka januarikvällen. Vi hämtar ett barn till på vägen hem och vi får vänta en stund på honom. Vi sitter tillsammans i bilen och väntar. Det är mörkt och gatlampornas sken återspeglas i den våta asfalten. Vi åker hem men Ella ser ett konstigt lyse i diket på motsatt sida av vägen. Det är en 90-väg på landet utan vägren, utan lampor, med djupa diken. Du stannar, sätter på varningsblinkers och springer ut för att se vad det är som lyser. Du hittar en bil som voltat, som står på sidan nere i diket och inne i bilen är det mörkt men du hör en kvinna skrika. Du hämtar mig och en ficklampa. Andra bilar stannar. Någon ringer 112. Du får upp bildörren och hon reser sig. Hon står på passagerarsidans sidoruta och hon är chockad så klart och talar osammanhängande. Jag håller om henne och vi försöker tala lugnande och se om hon är skadad. Hon har bromsat för hjortarna som springer över vägen på samma ställe varje kväll och bilen har voltat flera varv och kastats ner i diket på andra sidan. Hon har haft änglavakt. Du håller upp bildörren rakt upp mot himlen så att hon kan luta sig ut genom sidorutan på förarsidan. Om du inte skulle hålla upp dörren skulle den falla igen. Hela bilen är bucklig och de rutor som inte är helt trasiga har spindelnätsmönster av sprickor. Ambulansen och brandbilen kommer och vi lämnar över. Vi går tillbaka till bilen och våra barn som står i diket på andra sidan och är oroliga men lugna. Det är bilar och lampor som blinkar överallt men inte en enda hjort. Vi åker hem. 
 
Du tänder en brasa och lagar mat. Jag pratar med barnen och vi kramas. Jag måste dricka äppeljuice och vira in mig i en filt för jag är skakig och ledsen och glad på samma gång. Vad bra att Ella såg ljuset. Vad bra att hon överlevde. Vad fint att du kunde få upp dörren och att jag fick hålla om henne. Om vi inte hade väntat på vår son hade vi åkt tio minuter tidigare och då kanske det hade varit vi. Men nu var det inte vi och nu är vi hemma och vi hoppas att det aldrig ska hända igen och vi äter din goda mat och vi dricker kaffe och tänder ljus och har det fint tillsammans. Men återigen har vi blivit påminda om livets skörhet. Om hur lätt och snabbt allt kan tas ifrån oss. Och de tankarna måste få finnas där ett tag och vi måste få prata om det ett tag. Det vackra är tacksamheten och glädjen över att få finnas. Att vara vi här och nu.

KOMMENTARER:

  • Elin Arvegil säger:
    2014-01-09 | 19:43:44
    Bloggadress: http://arvegil.blogg.se

    Vilken tur kvinnan hade att ni kom när ni kom och att Ella såg att något var konstigt i diket. När sådana här saker händer blir man, som du skriver, verkligen påmind om att sin egen dödlighet och hur mycket som kan förändras på bara ett ögonblick. Man tänker till på det man faktiskt har, uppskattar det och njuter av stunden.
    Hoppas att ni alla mår bra efter vad som hänt. Kram på er

  • LORISSA LOVEBOMB säger:
    2014-01-09 | 20:17:53
    Bloggadress: http://lorissalovebomb.se

    Wow. Verkligen helt otroligt att hon lyckades uppfatta ljuset och att personen klarade sig och att ni fanns just där och just då. Helt och hållet fantastiskt, helt enkelt :)

  • HemkäraHanna säger:
    2014-01-09 | 21:19:24
    Bloggadress: http://hemkarahanna.blogspot.com

    Det är så bra att bli påmind om skörheten ibland. Det skapar tacksamhet.
    Vad fint att ni kunde hjälpa och stötta. Och att ni har varandra!
    Kram!

  • Majas bekännelser säger:
    2014-01-09 | 21:35:11
    Bloggadress: http://majasbekannelser.blogspot.se

    Åh vilken tur hon hade som råkade få självaste kungen och drottningen av Kammebornia som räddande änglar! En fin insats och ett bra tillfälle att extra njuta av att man har varandra! Ha en fin fredag, kram Maja!

  • Lena - gott for själen säger:
    2014-01-09 | 21:38:42
    Bloggadress: http://gottforsjalen.se

    Omskakande händelse! Vilken tur att det gick så bra. Förstår att ni fick en tankeställare.

    Kram Lena

  • bia säger:
    2014-01-09 | 21:52:31
    Bloggadress: http://houseandgarden.blogspot.se

    Det var ni som hade änglavakt....även om det gick bra för kvinnan i bilen..och det var verkligen tur det med !!!.....förstår att ni tänker och talar om det......livet är skört....det har man fått erfara några ggr....
    Man får vara väldigt tacksam över livet.....
    Kram kram

  • AktivaDagar säger:
    2014-01-09 | 22:15:17
    Bloggadress: http://aktivadagar.com

    Ryser... Ibland påminns man verkligen om livets skönhet.. Och därmed om hur bra man har det som lever och har varandra....

  • Lena säger:
    2014-01-09 | 22:37:25
    Bloggadress: http://mellanhimmelomylla.blogg.se

    Var med om en liknande händelse, men då var jag ensam i bilen och blev handlingsförlamad då jag stannade och tog in vad som hände, fick panik. Strax efter mig kom det en annan bil som stannade och gjorde som ni, tog hand om. Är glad att det gick bra och tacksam för att vi människor hjälper varandra och att vi turas om att vara starka.
    Kram till er alla i familjen

    Svar: Ja, alla är ju olika och olika dagar och i olika situationer reagerar vi också olika. fint när vi kan komplettera varandra! Kram!
    Queen of Kammebornia

  • morsan säger:
    2014-01-09 | 23:28:10
    Bloggadress: http://lenashagtorp.blogspot.com

    Ja, tänk vad livet är skört. Tänker ofta på det när jag ligger ute och åker på vägarna i mörkret. Höll på att krocka med två älgar på jobbet ikväll, men det gick bra!
    Kram Lena

    Svar: Vad skönt att det gick bra! Kram!
    Queen of Kammebornia

  • Agneta säger:
    2014-01-10 | 00:18:30

    Slutet gott, allting gott! Pust! Kunde inte andas ut förrän jag läst klart. Vilket lyckligt slut på en gastkramande historia!

  • Ann säger:
    2014-01-10 | 10:18:23

    Jag läser in en stor närvaro i skeendet. Vänta på barnet utan otålighet. Stanna och titta efter ljuset istället för att stressat tänka "det var nog inget" för att man vill skynda hem (vad det nu kan vara man tror man har bråttom till).
    Det tar jag med mig från den här berättelsen.

    Svar: Det var fint sagt. Kram!
    Queen of Kammebornia

  • Theresesilver säger:
    2014-01-10 | 14:08:00

    Ja tankarna om livets skörhet... De är väldigt närvarande i livet ibland! Jag undrar om jag kan få din mailadress (hittar den inte på bloggen, ser från mobiltelefonen)?? Jag har en fråga till dig! :)

    Varma kramar o önskningar om en fin helg med familjen! /Therese

    Svar: Jag har mejlat dig :) Kram!
    Queen of Kammebornia

  • smalltownmum säger:
    2014-01-11 | 21:27:07
    Bloggadress: http://smalltownmum.blogg.se

    Bara du kan berätta så vackert om något så dramatiskt utan att släppa närvaron en sekund. Så skönt att allt gick väl.

    Svar: Tusen tack för de orden!
    Queen of Kammebornia

Kommentera inlägget här: