Queen of Kammebornia

Natten får dagen att bli till

Kategori: Bebissorg, King of Kammebornias gästblogg, Livet liksom

 
King of Kammebornias gästblogg:
 
Jorden är tung och fuktig. Stjärnorna jag ser lyser upp natten och månen reflekterar solen. Du sover bredvid mig och ditt hår sprids ut över kudden. Du drömmer. Du drömmer förhoppningsvis snälla drömmar för du andas lugnt. Jag hör tupparna som gal mitt i natten. Jag ser trädens mörka grenar som är nakna. Kakelugnen är varm och jag vet att jag ska få vara bredvid dig i flera timmar nu. Jag brukar tänka så, att natten är lång och att vi är i en skyddad värld du och jag där skogsandarna sveper runt huset och tiden är lugn. Jorden driver runt i en hastighet av 40 300 kilometer i timmen och vi sitter fast av dragningskraften men i dina drömmar är du inte fast. Dina drömmar är ibland svåra och du vaknar och är ledsen och berättar vad som hänt. Jag försöker trösta dig och dina känslor är likadana som om det du drömt hade hänt på riktigt. Ibland drömmer du om vårt gemensamma barn som inte fick leva. Hans grav är utanför fönstret. Han är nära. Jag håller min hand på din panna och jag ska ge dig frukost imorgon som du kanske fotograferar för fotograferar gör du alltid. Natten är en bra tid. Natten skyddar och får dagen att bli till. Jorden är kall och himlen är stjärnmålad och du sover igen med lugna andetag och jag tänker att nu ger drömmarna dig ro.
 
//King of Kammebornia

Snart skulle han fylla ett år

Kategori: Bebissorg, Kammebornias trädgårdar, Livet liksom

 
Mio har fått en ros. En ros som blommar och doftar i vitt. Hans storasyskon var med och valde och vi planterade den vid hans grav och i sommarkvällarna känner vi doften den här varma, vackra sommaren som skulle bli hans första. Vi träffar barn som föddes när han skulle födas och vi ler och pratar, sjunger, håller varandra hårt i handen och sen kommer tårarna för de tar nog aldrig slut. Men rosen blommar och doftar till hans ära och tusen andra blommor runt omkring. Snart slår solrosorna ut mot den gamla järnsängen och snart skulle han fylla ett år.
 
 
 

Kanelbullar och solsken

Kategori: Bebissorg, Livet liksom, Vännerna

 
 
En dag i juli kommer vännerna från Åland och jag går upp tidigt och sätter en bulldeg. Att duka till kafferep när solen skiner och bära ut fat med varma kanelbullar, det tycker jag om. Och sen får vi sitta där och känna att Åland borde ligga närmare, typ på gångavstånd. Det är härligt med vänner som alltid finns där och som känns nära fast de är långt borta. Det är ju det som är vänner. Och vi får veta att de har plockat en vacker sten till vår Mio och att den stenen ligger hemma hos dem på Åland, i ett fönster. De skulle ha tagit med den, men glömde den hemma i fönstret. Jag tänker att det var meningen, för nu måste vi åka dit och hämta den. Och då får vi träffas igen och vi får åka över havet.