Queen of Kammebornia

Second breakfast

Kategori: Den kammebornska kungafamiljen, Frukost, Kammebornias kök, Livet liksom

 
Hoberna i Sagan om ringen tycker om många frukostar och blir oroliga när Aragorn inte verkar ha hört talas om second breakfast. Hos oss blir det ofta second breakfast. I alla fall för mig och Dennis. Han väcker mig med frukost på sängen och sen när vi vaknat sakta med vår frukostbricka kan vi gå upp och göra brakfrukost till resten av familjen när det är helg. Och då sitter vi tillsammans och te övergår i kaffe, frukost övergår i fika. Det är skönt att det är helg efter den första vardagsveckan efter jullovet. Alla är trötta och sover länge. Vi äter den första frukosten i sängen, Dennis eldar i vedspisen och jag somnar om och sedan steker jag french toasts, med och utan nutella. Och köket är fullt av planer och prat och smulor och snart är lillebror och jag ensamma kvar bland länsade fat. Dennis skjutsar ungdomarna till torget för att de ska demonstrera mot nedskärningarna på det estetiska programmet på gymnasiet. Jag blir så arg att jag nästan spricker av politikernas okunskap och ignorans och så stolt att jag nästan spricker över våra barn som engagerar sig. 
 

Inflykt och finsaker

Kategori: Den kammebornska kungafamiljen, Kammebornias advent och jul, Kammebornias kök, Livet liksom

 
Det är den sista dagen på jullovet och jag bestämmer mig för att inte få panik för att jag vill göra tusen saker på en gång. Vi äter frukost länge, som vanligt, och sen får dagen bli lite som den blir. Med en inställd utflykt på grund av regn och mörker och istället hamnar vi i köket med varm choklad och nybakat bröd. Och lillebrors kompis säger att vi har inflykt. Vilket himla bra ord, tänker jag och sen säger jag att inflict väl är ett ord på engelska. Och sextonåringen säger att ja, det betyder åsamka. Jag tycker det är roligt att bo i en familj full av ordnördar. Åsamka är kanske inte det vanligaste ordet bland tonåringar. Men ett himla bra ord det också. Och regnet och mörkret drar förbi medan vi sitter inne vid brasan men utflyktsmackorna och chokladen är slut så jag fotograferar lingonparfait istället för att gå på utflykt. Vi har ju haft inflykt i alla fall. Så himla mycket bättre en mulen januaridag. Jag fotograferar lingonparfait och julens sista mandelmusslor. Tillsammans med Ellabella Päronpaj. Och en av de fina grejerna med fotograferingar av finsaker som lingonparfait och mandelmusslor är kontrasten som uppstår när jag får bjuda er på godsakerna i den leriga trädgården. Finporslin och jobbarkläder. Guldkant och hönor som vill smaka mandelmusslor och lingon. Bland jord och gräs. Och ingen vet hur det ska gå till att somna tidigt eller vakna innan skolbussen går. Men på något vis kommer det att ordna sig. Jullovet närmar sig sitt slut och jag är glad för varje stund vi fått tillsammans.
 
 
 
 

En Julsaga

Kategori: Den kammebornska kungafamiljen, Kammebornias advent och jul, Konst och film och böcker och musik, Livet liksom

 
 
Jag har alltid tyckt om högläsning. Att läsa högt för andra eller att lyssna till någon jag tycker om som läser för mig. När barnen var mindre läste jag för dem i evigheter och ville aldrig sluta. Nu läser de själva och har med sig böcker överallt. Men vi läser fortfarande högt, fast inte lika ofta. På jullovet passar det alldeles utmärkt när alla är hemma och vi har mer tid än till vardags. Då är det fint att läsa Charles Dickens En Julsaga. Det har vi gjort många gånger. Nu har den kommit i en alldeles sagolik nyutgåva på B. Wahlströms förlag, illustrerad av Robert Ingpen som berikat berättelsen med sina magiska bilder. De där stunderna tillsammans, med tänd gran, knastrande brasa och berättelsen om Ebenezer Scrooge som valt kyla och ensamhet för att pengarna är viktigare än kärlek, värme och gemenskap för honom, de stunderna kommer alltid att finnas kvar i mig när jag tänker på jullovet. En Julsaga är så fantastisk att prata om eftersom den är så allmängiltig, så tidlös och ständigt aktuell. Vi får fundera på vad vi tycker är viktigt i livet och på hur vi prioriterar. Och du och jag får turas om att läsa, eftersom vi båda vill höra på varandra. Man blir aldrig för gammal för högläsning, det blir alltid sköna stunder tillsammans och någon sitter och stickar och någon ser in i brasan och någon annan kryper nära och ser på bilderna medan någon blundar och lyssnar. Och våra barn får jullovsminnen som jag hoppas de bär med sig med värme genom livet.