Queen of Kammebornia

Jag går upp i hösten

Kategori: Det gröna Kammebornia, Livet liksom, Queen of Kammebornias flärd

 
Jag hänger undan sommarklänningarna, karamellfärgade, blommiga, sommarglada. De som du hängde upp till mig på vackra galgar på den gamla kulramen när jag hade råkat slänga, lägga, hänga dem lite huller om buller och här och där, så där som jag brukar råka. Nu hänger jag in dem i garderoben och tar fram höstkläderna och tänker att jag byter färg precis som träden, blommorna och marken. Jag går upp i hösten. Blir ett med den. Blir vän med den. Det är inte svårt när jag får varm choklad framför brasan eller när jag får dricka kaffe i solen eller när jag får sitta i fåtöljen med min stickning. Det blir svårare sen, när allt är grått och brunt och geggigt och kallt. Men då ska jag gå ut i dimman med rak rygg och solen kvar i hjärtat och sen ska jag krypa närmare elden och sticka fler tröjor och tända fler ljus.
 

Världens största skillnad

Kategori: Livet liksom, Queen of Kammebornias filosofi, Queen of Kammebornias flärd

 
Alltså. Det här med att känna sig fin. Det är världens största skillnad mot att inte känna sig så fin. Jag kan trivas med att gå runt i samma gamla tröja hemma i trädgården. Men inte i längden. Inte varje dag. Om jag går runt med avskavt nagellack och hål på jeansen på fel ställe och en gammal kofta med hål i kanske jag nästan gömmer mig bakom lyktstolparna på väg till bilen på ica-parkeringen för att jag känner mig trött och tråkig och inte så fin. Men jag kan klä på mig en prickig känning och måla naglarna i en höstfärg och genast känna mig fin och då händer det saker. Jag blir gladare och jag blir bättre på något vis som inte har med ytlighet att göra alls, utan mer med självkänsla och glädje och kreativitet. Dennis säger att jag alltid är fin och det känner jag att han tycker, så det har inte med yttre bekräftelse att göra. Mer med något som kommer inifrån mig själv när jag känner mig fin. Jag läste någonstans att eftersom kroppsspråket ofta har med sinnesstämningen att göra så kan man med den vetskapen påverka sig själv. Alltså, om man känner sig nere kan man försöka röra sig som man gör när man är glad och då kan man bli glad. Kanske lyssna på gladmusik och röra sig till den, så känner kroppen glädje som skickas till hjärnan. Och så känner man sig gladare. Självklart fungerar inte det alla gånger, det beror ju på varför man är nere och hur låg man känner sig. Det kan ju kännas väldigt tillgjort att försöka se glad ut när man inte är det. Det är ju också viktigt att få vara ledsen när man behöver vara det. Allt handlar inte om att studsa runt och vara glad jämt. Men det där med onda och goda spiraler, det är något jag tror mycket på. Och att bry sig om sig själv för att kunna vara bra för andra.
 
Men ibland, när man kanske bara är låg för att man rört sig på ett inte så livsbejakande vis för att man inte orkat tänka på sig själv eller tagit hand om sig själv, eller inte har kläder man trivs med. När man inte känner sig fin helt enkelt. Då tror jag att det kan göra världens största skillnad. I alla fall för mig.
 
Om man känner sig gladare så rör man sig gladare och då blir man gladare. Det är som en cirkel och om man inte känner sig glad kanske man kan börja någon annanstans i cirkeln. Till exempel med att röra sig gladare. Och det gör jag lättare om jag känner mig fin. Så det så.
 
Därför har jag en prickig klänning på mig idag. Och orange nagellack. Och nytvättat hår. Och vips så känner jag mig inte lika förkyld och tråkig som igår. Och vips så gör jag en massa saker som jag vill göra. Och jag känner mig gladare än igår när jag hade jeans som var trasiga på fel ställe och ful frisyr och avskavt nagellack.
 
Och ja, jag har strumpor idag. Och mina Doc Martens har kommit ner från vinden.
 
 
 
 

Det blir säkert bättre

Kategori: Livet liksom, Queen of Kammebornias flärd

 
Nu är jag nästan frisk från den där höstbacillen som knockade mig i lördags. Jag tänker att om jag tar en lång dusch och ett fotbad när jag kommer hem idag, och sedan målar naglarna, då borde jag känna mig ännu friskare. Jag är glad för att solen skiner och för att jag fortfarande kan köpa färska bär på torget och för att det är lika sköna gamla brädgolv att gå barfota på i ateljén som hemma. Och så blir jag glad varje gång jag ser Prinsessornas kokbok. Sen är jag ganska irriterad på att min garderob är stökig, att jag alltid måste leta efter sladdar och att jag vräker i mig kakor när jag skulle må bättre av att gå ut och gå. Men det blir säkert också bättre när jag målat naglarna.