Queen of Kammebornia

Att skydda sig själv

Kategori: Livet liksom, Queen of Kammebornias filosofi, Terapi

 
Min terapeut säger att jag bara har 100 procent psykisk energi. Inte mer eller mindre, utan 100 procent. Man kan se det som en låda som jag fyller med saker som kostar psykisk energi och när lådan är full är energin slut. Det varierar så klart från dag till dag vad jag har i lådan, vad det är som tar energi. Eftersom jag bara har 100 procent så kan jag ju inte fylla lådan över kanten, utan jag måste hushålla med den energin som finns. Vissa saker går ju inte att ta ut ur lådan. Till exempel min oro för operationen. Den oron kan jag hantera, men den måste få ta energi, så den måste få ligga där i lådan. Att hantera vardagen och alla saker som uppstår och möten som ska klaras av behöver jag också avsätta energi för. Och en massa andra saker. Som min oro för Dennis hjärta och för ekonomin och för min whiplashskada. Men allt får inte plats, för jag har bara 100 procent och lådan har bara ett visst utrymme. Därför måste jag välja bort vissa saker som skulle ta energi om jag la dem i lådan, för jag vill inte att lådan ska bli överfull. Och jag vill ju orka det som är viktigast. Att ta hand om mig själv och min familj. Det jobbiga är ju att jag ibland måste välja att ta bort saker som är roliga, saker som jag vill göra, för att de inte får plats. Men om jag tänker så här går det lättare. Det blir så självklart att jag inte kan fylla lådan för mycket, för då går den sönder. Och lådan är ju jag och jag vill ju inte gå sönder! Så jag kanske säger nej tack till att hjälpa till att ordna en Halloweenfest i barnens skola till exempel för då finns det ingen energi kvar att ordna med vår halloweenfest som vi ska ha hemma med familjen. Och jag vill ju baka häxfingrar och planera spökhistorier och monsterbollar och andra saker men det måste få vara på mina villkor, så att inte min låda blir överfull. Och om människor blir besvikna för att jag inte orkar eller kan göra allt som förväntas så brukar jag tänka på de kloka ord jag fick till mig en gång när jag behövde dem som mest. Att göra något för mig själv betyder inte automatiskt att det är mot någon annan. Det betyder bara att jag gör något för mig själv, för att jag ska må bra. Och bara om jag mår bra kan jag vara bra för andra. Att tacka nej till saker som inte får plats i lådan, som den psykiska energin inte räcker till, det är klokt. För det är ett sätt att ta hand om sig själv. Att skydda sig själv. Tänk på det!
 
Nästa inlägg blir Dennis fredagsgästblogginlägg som kommer tillbaka efter ett litet uppehåll!
 

Att avkatastrofiera

Kategori: Kammebornias trädgårdar, Livet liksom, Queen of Kammebornias filosofi, Terapi

 
När allt kör ihop sig och jag undrar hur det ska gå och hur jag ska göra och om jag ska orka och vad som ska hända och oron bygger stora berg av frågor och ängslan, då är det dags att avkatastrofiera. Då ställer jag mig den enda frågan som behövs; Vad är det värsta som kan hända? För då blåser alla de där andra frågorna bort och orosberget fyllt av ängslan tappar luften och jag tänker att nej, just det, vad ÄR det värsta som kan hända? Det är ju att någon jag älskar ska bli allvarligt sjuk eller dö och oftast är det inte sådana saker orosberget handlar om och oftast är det inte det troligaste scenariot i min ängslan.
 
Efter Dennis hjärtinfarkt så finns den där oron och rädslan för döden ganska nära ganska ofta. Men jag försöker göra om den till en större medvetenhet och tacksamhet för det vi har just nu. Av kriser blir man konstigt nog starkare och efter det vi gått igenom har nuet blivit större och viktigare. 
 
Ändå kommer de där stunderna med berg av ängslan och oftast handlar det om betydligt mindre saker än hjärtinfarkter och döda barn. Att avkatastrofiera med den enkla frågan; Vad är det värsta som kan hända? Det har hjälpt mig många gånger att kunna dra ett djupt andetag och faktiskt le åt problemen. Att kunna se dem utifrån. Och då är de oftast inte ens problem längre. Bara saker som ska hanteras. Och om jag går ut i skogen eller ut i trädgården så rinner oron och problemen bort mycket fortare och lättare och redskapen att hantera sakerna som blir kvar med blir tydligare.

Stresstankar

Kategori: Livet liksom, Queen of Kammebornias filosofi, Terapi

 
Tack för era fina kommentarer om stress! Det är ett viktigt ämne och så många är drabbade. Jag har som många andra varit sjukskriven för stressrelaterade symptom. Reaktioner på svår stress, stod det i mitt sjukintyg. Jag har lärt mig mycket om att hantera stress och de flesta dagar går det bra, men inte alla. Jag har till och med ändrat hela mitt liv för att leva med mindre stress. Dennis fick sin hjärtinfarkt av stress. Vi har båda en ganska låg tröskel för hur mycket stress vi klarar av. Men det varierar från situation till situation och från dag till dag. Jag tycker samhället är felanpassat för oss medborgare. Jag tror inte att det är bra för människor med den stress vi förväntas klara av dagligen. Många människor lever med en orimlig stressbelastning som gör att man inte ens kan koppla av när man är ledig. Det förgiftar våra kroppar och skadar våra sinnen. Jag är så lycklig att jag lever med den man jag älskar och att vi har downshiftat för att må bättre.
 
Jag tänker att om man är tillfreds med livet, känner glädje och trygghet i sin vardag, känner sig älskad och tycker att man är där man vill vara i livet, då klarar man stressen bättre. I alla fall fungerar det så för mig. Och om jag kan se mig själv utifrån, vilket jag nästan alltid kan, så kan jag vara närvarande i min stress. Jag kan konstatera och acceptera att jag är stressad och fundera på hur jag ska ta hand om den. Om jag kan se den kan jag göra något åt den. Även om det kanske ibland blir att kasta en sko. Då får jag konstatera att jaha, idag gjorde jag så här, och sen kan jag skratta åt det. Då är jag närvarande i min stress. Mindfulness behöver inte bara vara att ta det lugnt. Det handlar mer om att vara närvarande i det man gör, vare sig det handlar om att meditera eller att kasta skor. Humor tror jag har en förlösande och läkande verkan och jag är glad att humorn och skrattet har en så stor plats i mitt liv.