Queen of Kammebornia

Vera och veden

Kategori: Kammebornias djur, Livet liksom, Trädgårdsmästarbostaden

 
Snön har kommit till Kammebornia och kylan med den. Det knastrar i kakelugnarna och vedspisen och vi bär in mer ved varje dag. Vera står på verandan och spanar. Hon är silkeslen och snäll och värper underbara ägg mitt i vintern. Vi går in till brasorna och Vera går till tipin och Doris och Märta och de andra. De gillar inte snö. Förutom Sigge, han har gått omkring för sig själv mest hela dagen och sprätt snö när de andra suttit inne i tipin och kalasat på brödsmulor och hönsmat.
 
 
 

Julrummet

Kategori: Kammebornias advent och jul, Livet liksom, Trädgårdsmästarbostaden

 
Vår jul börjar så smått till första advent för att kulminera på julafton. Det är först kvällen innan julafton som vi tar in granen och klär den. Och det är också då de flesta julsakerna kommer fram. Då är allt som vackrast på julafton. Vi är en julälskande familj och brukar ha kvar den mesta julen fram till tjugonde dag Knut. Så just nu går vi bara runt och myser i juligheten och tycker att allt just börjat. Vårt rum har fått en röd matta och den vita soffan har fått röd klädsel och vi spelar spel, ser filmer, läser böcker och har det fint framför brasan. Jullov är en bra uppfinning nu när nätterna är som längst.
 
 
 

De här gamla fönstren

Kategori: Livet liksom, Trädgårdsmästarbostaden

 
Jaha, så var det det här med innanfönster. Jag vet inte om jag har alla svar men jag har i alla fall levt med gamla fönster som behöver pysslas om och med innanfönster som ska lyftas dit på hösten och bort på våren större delen av mitt liv, både som barn och vuxen. Jag har till och med blandat mitt eget linoljekitt och kittat fönster, men det var längesen nu och även om det var både roligt och tillfredsställande då så tror jag inte att jag kommer att göra det igen. Jag har så mycket annat jag hellre gör. Men det är ju en smaksak, beroende på vad man är intresserad av. Jag vill hellre kramas med Dennis, skriva böcker, laga världens godaste mat, gå ut i skogen, spela spel med barnen, baka kanelbullar, fotografera och läsa böcker än kitta fönster och då får det liksom inte plats. Och förresten är jag ju gift med en målare som är proffs på sånt om det behövs.
 
Både ljud, ljus och känsla påverkas av vilka fönster man har och sinnesintryckens vackerhet genom de munblåsta glasen har gjort mig beroende av gamla hus med gamla fönster. 
 
Gamla fönster är tillverkade av saktvuxet trä som är av så oerhört mycket bättre kvalitet än nya fönster som tillverkas av trä som stressats fram ungefär som broilers. Saktvuxet trä är tätvuxet och starkt, snabbvuxet murknar lätt och särskilt om man använder fel färger. De traditionella linoljefärgerna är bäst för att de tränger in men tillåter ändå träet att andas. Dessutom håller de längre och slits vackert.
 
Gammalt munblåst glas silar ljuset i så många fler schatteringar och med så mycket mer liv än maskinglas som alltid ger ett platt ljus. Det är stor skillnad på ljuset som kommer in genom glaset men det är även stor skillnad när man står ute och betraktar ett hus. På ett gammalt hus ser man genast om fönstren är gamla eller om man bytt ut dem mot det platta maskinglaset. Hela fasaden får ett annat uttryck. Levande eller dött. Det är inte bara det munblåsta glaset som gör ljuset speciellt i rummet, det påverkas även av profilerna runt bågar och foder. Ljuset blir mjukare än om allt är rakt och rätvinkligt.
 
Gamla innanfönster ger minst lika god värmeisolering som kopplade och de ger ännu bättre ljudisolering. Det är en del av charmen med innanfönstren, att ljudupplevelsen i rummet helt ändras såväl när man sätter in fönstren på hösten som när man tar bort dem på våren. Gränsen mellan inne och ute blir flortunn på våren och avståndet ökar på hösten, när man skyddar sig mot väder och vind med de dubbla fönstren. 
 
Ytterbågen får inte vara för tät, den ska kunna släppa igenom luft, medan innerbågen ska vara tät, så den tejpar man med fönstertejp. Fönstervadd och fönstertejp brukar gå att få tag på i färghandeln eller järnhandeln eller på Clas Ohlsson. På hösten gör man rent fönstren och sen klipper man fönstervadd i lagom breda längder. Jag mäter alltid i fönstren. Fönstervadden har ett prassligt, lite stelt papper som "foder" och det ska rullas in i vadden. Jag har själv hittat på att rulla tidningar i samma längd som fönstervadden. Jag tejpar ihop tidningsrullarna med målartejp och sedan rullar jag in dem i fönstervadden. Jag tycker att det blir lite stadigare och att vadden håller sig fin hela vintern lite bättre då, men jag vet inte om det är korrekt. Jag får för mig att det isolerar lite extra också. Min mamma rullade bara fönstervadden som den var med det där prassliga inuti, det är nog det som anses mest korrekt. Man kan om man vill lägga eterneller på vadden. Jag har ibland lagt dit bokollon. Eller små tomtar, runt jul, när barnen var små. Men då fick jag öppna och stänga och tejpa om några extra gånger.
 
Förr i tiden använde man fönsterlav istället för vadd, den är vacker och suger upp eventuell fukt. Fönsterlav är grå och bullig och liknar renlaven. Den används ofta i adventsljusstakar men kallas då ofta helt felaktigt för vitmossa, som är något helt annat. (Jag är helt förhäxad av mossor och lavar och kan berätta hur länge som helst bara om det, men jag släpper det här.)
 
Sen sätter man dit innanfönstren och det är lite olika hur det går till, ibland finns det gångjärn, ibland hakas de i och ibland skruvas de fast, ibland finns det hakar som håller dem på plats. Det sista momentet är tejpningen. Alla skarvar tejpas med långa remsor, en i taget. Jag klipper remsor av rätt längd och sedan drar jag dem genom en bunke med vatten och så trycker jag dit dem och är försiktig i vinklarna. Till sist tar jag en ren wettextrasa och torkar bort överflödigt vatten och trycker mjukt på tejpen. Sen är det klart! 
 
Tills det blir vår och alla remsor ska blötas upp och rivas ner. Och vadden ska slängas och fönstren ska putsas och öppnas och näktergalssången släppas in.