Queen of Kammebornia

Snälla barnmorskor och dumma

Kategori: Bebisväntan

Barnmorskor brukar vara underbara tycker jag. Jag har träffat ganska många eftersom jag har ganska många barn. Det är en spännande yrkeskategori. Det har ju alltid funnits och kommer alltid att behövas barnmorskor, eller jordemödrar eller vad vi nu vill kalla det. De brukar ha en så ödmjuk och fin syn på livet, de brukar vara så varma och omhändertagande som personer, de brukar få mig att känna mig stark och fri och bra. Ingen annan på ett sjukhus kan få mig att känna mig så frisk. Ingen annan på ett sjukhus kan jag visa mig så skör inför.

Häromveckan skulle vi göra ett ultraljud. Vi blev bemötta av en sur tant som pekade på en dörr och sa att vi skulle gå in där. Inget hej, eller vad heter ni eller jag ska ta hand om er, bara Ni kan gå in där. Vi gick förvirrade in i ett rum. Hon kom snart efter och sa Ja, jag undrar verkligen vad ni gör här?! Vi hade träffat en läkare några dagar innan eftersom jag länge varit sjuk i anemi. Mina järndepåer har varit slut. Nu var det bättre, men läkaren gjorde ett ultraljud för att se att barnet mådde bra, och det gjorde det. Hon sa att vi skulle gå på det andra ultraljudet i alla fall. Men nu stod den barnmorskan som skulle utföra ultraljudet och undrade vad vi gjorde där. Vi fick förklara. Hon pekade bestämt var jag skulle ligga och var Dennis skulle sitta. Hon gjorde ett ultraljud, men sa inte ett ord om att bebisen mådde bra eller hur något såg ut. Hon bara muttrade. Sen gav hon oss en broschyr och vi fick gå. Jag började gråta i hissen. Vi fick ingen bild och hon var så vass och otrevlig och dum och jag var så full av bergochdalbanehormoner att jag aldrig ville sluta gråta. Dennis gick upp till sjukhuset dagen efter och letade efter henne men hon var inte där. Han var också upprörd. Jag fick höra av andra mammor att samma barnmorska varit otrevlig mot alla i alla år. Alla säger Akta dig för henne, Se till att ni får någon annan. Hur kan hon få arbeta kvar undrar jag? Vi bara väntar på att hon ska gå i pension säger en av hennes kollegor. Det enda en av mina vänner minns av sitt ultraljud hos henne är att hon pratade om att tarmarna kunde vara utanför kroppen på bebisen men det kunde man operera och sen talade hon om alla missbildningar hon letade efter men sa inte ett ord om att något såg bra ut.

Egentligen är det synd om henne, det måste ju bero på något när man bemöter människor så illa. Det måste ju bero på att man själv mår dåligt. Det är en förklaring. Men ingen ursäkt.

Igår gjorde vi ett nytt ultraljud. Dennis hade varit där och pratat med personalen innan och den dumma barnmorskan var inte där och jag blev behandlad som en prinsessa av all fantastisk personal som fanns där. Och vi fick fina bilder på vår bebis!

Tänk alla de som inte har en man som beskyddar dem mot elaka barnmorskor.